Livet är en kamp...

Drabbades igår av vad jag antar var en tillfällig deppression. Jag är så jävla less på att vara en fattig amöba som krälar på botten av samhället. Nu är det ju inte riktigt så illa men ibland så känns det ju så. Inte mår man ju nå bättre om man läser tidningen heller.  Knäpper man på TV´n så vill man ju bara skära halsen av sig.
Lösningen för att få ut aggressionerna blev således att lyssna på lite musik.




Ahhhh mycket bättre. Hjärnan är urrensad och nacken är öm. Tack som faan Napalm Death.
Det är tur att det finns några ljusglimtar i tillvaron (närmare bestämt DENNA och DENNA) annars vettefan hur man stått ut i denna vidriga kalla överdjävliga vinter. Värmeslingor i backen vid parkeringen på våran gård låter plötsligt som ett helt rimligt förslag för att slippa skotta. Undra vad de skulle kosta?

Kommentarer
Postat av: Dan

Kan tänka mig, bor själv hemma och studerar just nu.

Nästan helt pank och väntar på att få akassan godkänd och det är fan jobbigt att vänta.

Om man åtminstone har ett par tusen på kontot så kan man iallafall pusta ut och känna sig lugn.

2010-02-09 @ 10:56:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0