metalfilm

Jag antar att det är många med mig som väntat efter HEAVEN & HELL.
Man kan läsa en låt för låt recension på Metal Hammers hemsida.

Här nedan så kan nya singeln Bible Black avnjutas. Jag tycker att det låter lovande.

Dysterkvistarna i Shining ska tydligen göra en liten vända i Sverige. Ett av ställena man besöker är Sundsvall den 31 maj.
Supportband är Tyrant. Biljetter köper man hos ticnet.

Alla diehard Candlemass fans måste givetvis bege sig till Keep It True festivalen i Tyskland den 23-24 april 2010. Där ska nämligen Candlemass framföra hela Epicus Doomicus Metallicus med orginalsångaren Johan Langquist. Om inte det vore nog så ska dom även riva av ett vanligt sett med nuvarande sångaren Robert Lowe.

Allt enligt Blabbermouth



Johan Langquist framför A Sorcerers Pledge

Nu är det sista bandet klart för nordfest och det blir Degradead.
Bara att räkna ner dagarna tills den 18 april då.

Dagens mangeltips är en skiva som jag glömde att skriva om i inlägget "vad som snurrar nu"
Havoks debutskiva Being and Nothingness är ett stycke fin teknisk dödsmetall av bästa sort. Den enda invändningen jag har är att sången inte riktigt håller hela vägen, men det är nog mest en bagatell. Gå genast in på deras myspace och lyssna.

Alla som gillar att se på film vet vilken otroligt bra skådespelare Sean Penn är. Vad kanske inte fullt så många vet är att han är en betydligt bättre regissör. De fyra långfilmerna han regisserat fram tills idag är alla guldkorn som sorgligt nog inte funnit sin publik. Vad detta beror på har jag ingen aning om.

Redan 1991 debuterade Sean Penn bakom kameran med mästerverket The Indian Runner. Med knivskarp regi och briljanta skådespelarprestationer av David Morse och Viggo Mortensen så är nog detta den bästa filmen som Sean Penn någonsin varit inblandad i. Filmen handlar om två bröder med olika syn på livet, ena brodern (Morse) är polis och familjeman, andra brodern (Mortensen) är halvkriminell och har svårt att uppskatta livet. Manuset är löst baserat på Bruce Springsteens låt  Highway Patrolman. Om ni bara ska se en film som Penn regisserat så se denna.




Fyra år efter The Indian runner, 1995 så ställde sig Penn bakom kameran igen, resultatet heter The Crossing Guard, Hämnden på Svenska. Detta är nog i mitt tycke Penns svagaste film som regissör, dock så är det en mycket bra film.
David Morse spelar här John Both som efter sex år ska släppas från fängelset, han har kört över ett barn på fyllan. Freddy Gale (Jack Nicholson) har räknat dagarna tills att han ska hämnas på hans dotters mördare.




2001 så släpptes The Pledge, Löftet på Svenska. Återigen så har Sean Penn kompisen Jack Nicholson i huvudrollen. Nicholson spelar den pensionerade polisen Jerry Black som ger ett löfte han inte kan bryta, att finna en mördare som mördar små flickor. Detta är en mycket bra thriller som biter sig fast i en och som man kommer på sig själv att man tänker på den i flera dagar efter man sett den. En av Nicholsons bättre roller på många år.




Into The Wild heter Sean Penns senaste film. Om The Indian Runner är Hans bästa film så är detta den näst bästa. Into The Wild handlar om 22-årige Christopher McCandless som har en lovande framtid. Istället beslutar han sig för att bli luffare och att lifta till Alaska för att där leva i vildmarken. Allt i denna film är bra men jag måste nog säga att musiken av Eddie Vedder är på alla sätt briljant.




Sean Penn bakom kameran under inspelningen av Into The Wild



Det som slår en efter att man sett alla Sean Penns filmer är att alla hans filmer handlar om trovärdiga människor med fel och brister. Jag skulle tro att Penn är en riktig skådisregissör som utforskar alla aspekter av karaktärerna. Att han i eftertexterna till Indian Runner tackar John Cassavetes och Hal Ashby tyder på något om god smak när det gäller regi och inspiration. Jag hoppas att det inte dröjer alltför många år tills vi får se Penns nästa film.

Den som inte redan har läst Daniel Ekeroths briljanta bok Swedish death metal borde skämmas och genast skaffa boken på nåt sätt och läsa den. Boken är en kartläggning av den svenska dödsmetallen från de tidiga banden och fram tills idag.



När nu boken även utgivits i Tyskland så har även en samlingsskiva släppts som givetvis bör finnas i alla seriösa metalfanatikers hem. Skivan är en trippel cd och innehåller givetvis alla givna klassiker som omnämns i boken.Givetvis så är det Daniel Ekeroth som valt ut låtarna. Här är en bild på mitt ex som jag köpte idag.

Vad som snurrar hemma hos mig nu är:

My Dying Bride - For Lies i Sire
Bästa My dying bride plattan sen 2001 års The dreadful hours. Aaron sjunger bättre än nånsin i de lungnare partierna men har nog tappat lite när det gäller growlen. Skulle bli förvånad om inte denna platta blir topp tre 2009.

Pestilence - Resurrection macabre
Som jag skrev nedan, Pestilence is back ! Efter ett antal genomlyssningar kan jag nu säga att skivan är grymt bra.

Tribulation - The horror
Grym skitig deathmetal i den gamla skolan. Tänk er Watain uppläxad av Morbid angel. Sången och riffen riktigt stinker onska. Så här ska bra death metal låta.





Absu - Absu
Proscriptor McGovern är tillbaks och det med besked. Nya medlemmar och förhoppningsvis för de med sig ny energi.  Många med mig trodde nog att det skulle vara svårt att följa upp 2001 års Tara men ta mig fan om de inte gjort det med råge. Inte lika snabb som Tara, istället har de slängt in en skopa tyngd. Lyssna på låt nr 3 Ami och njut.





Success will write apocalypse across the sky - The Grand Partition and the Abrogation of Idolatry
Fräscht mangel från Tampa, Florida. Jag har bara lyssnat på denna platta ett par gånger men jag känner på mig att den kommer att växa med tiden. Tänk att jag börjat att gilla grind :)

Idag tänkte jag att jag skulle tipsa om en av de mest intressanta regissörerna som finns där ute idag. Jag talar givetvis om Kanadensaren Karim Hussain. Karim Hussains filmer är inte för de kräsmagade människor som bara efterlyser en stunds lättsmält underhållning, nej Karim kräver vår totala närvaro och utmanar åskådarens sinne med bilder som ingen annan. Här i Sverige har vi en otrolig tur för alla tre av Karim Hussains filmer finns på dvd, var för sig eller i en box.

Av de tre filmerna så är en varning på sin plats för filmen Subconsious Cruelty, den är verkligen magstark. När jag såg den på Stockholms filmfestival (2000 tror jag att de var) så lämnade ett stort antal människor visningen för att den är äcklig.


I Karims andra film Ascension så är gud mördad och tre kvinnor ska finna och förgöra hans ersättare.


I tredje filmen The Beautiful Beast så ser vi närmare på en familj som spricker inifrån.


Karim bakom kameran under inspelningen av The beautiful beast.



Tack vara bolaget Njutafilms så kan vi njuta av Karim Hussains filmer på dvd i Sverige.

Wacken open air firar i år 20 års jubileum och biljetterna såldes slut redan i december. Om man tittar på hur uppställningen ser ut idag så blir man inte så imponerad men jag misstänker att det kommer snart att ändras. Pajaserna i Manowar verkar vara på gång för att spela på Wacken, vilken tur att det inte blir nån tripp dit i år. Metallica verkar bli 2010 års huvudakt, då kan man ju fundera om det inte blir dags att åka dit igen ?
All info enligt Blabbermouth

För 16 år sedan så släppte den Hollänska deathmetalplutonen Pestilence den i mitt tycke lite orättvist utskällda skivan Spheres. Spheres var nog lite före sin tid, en blandning av deathmetal, jazz och rymdsynth var inte vad deathmetalpubliken ville ha 1993. Pestilence försvann efter nämda skiva men har nu alltså återförenats.
Hur låter då Pestilence anno 2009 ?
Man tar en del Consuming Impulse, två delar Testimony of the ancients och strösslar lite försiktigt med en gnutta Spheres, slänger sedan i en rejäl dos med brutalitet och en Patrick Mameli i högforn, jag skämtar inte, karn har aldrig growlat bättre. Resurection Macabre som skivan heter är fylld med teknisk deathmetal av högsta klass, ingen behöver oroa sig, inte ett spår av Mamelis hjärnsläpp C-187 finns, den skivan vill vi nog alla bara glömma. Många tycker att utan Martin van Drunen så är det inte Pestilence, jag håller inte med. Jag håller Testimony snäppet högre än Consuming Impulse och tycker att Mameli är en lika bra frontman som Drunen.
Hoppas bara att Pestilence förärar Sverige med ett besök, som det ser ut nu så måste man bege sig till Oslo eller Helsingfors om man vill se Pestilence live

Idag så är det exakt en månad kvar till Nordfest. Jag hoppas verkligen att alla norrlänska metalskallar kommer till stadshuset i Sundsvall då, själv så har jag givetvis redan en biljett.
Laguppställningen för nordfest är som följer.

Satyricon
Grave
Zonaria
Cynical Hatred

Värt att veta är att ett band till ska presenteras innom kort.

Vad har man att se fram emot i dessa dagar av snö, kyla, blask och annan allmän misär ?
MY DYING BRIDE släpper en ny skiva den 23 mars. My dying bride har sedan 1991, då jag först hörde dessa deppiga Britter, alltid varit ett av mina favoritband. Om man känner sig deppig och vill vara för sig själv, då finns det ingen bättre medicin än att släcka lyset och spela en valfri My dying bride skiva högt.
Medans man räknar ner dagarna tills skivan är släppt så kan man ju alltid besöka denna minisite, lyssna på en låt och njuta av det vackra omslaget.

Den 21 april så är det premiär för en dokumentärfilm om Iron Maiden.

För min egen del så är det bara att bege sig till Söråkers folkets hus.

Jag försöker att se så mycket Svensk film jag kan för att jag tycker att man ska stödja den inhemska filmbranchen.
Jag kan inte påstå att det görs så mycket bra film i Sverige. Ett bra Svenskt filmår så görs det en två tre bra filmer.

År 2008 så var det premiär för 38 st Svenska långfilmer på bio.

Jag har inte sett alla 38 (jag har sett 14 st) men jag tänkte slå ett slag för de två riktigt bra Svenska filmer jag sett.

Låt den rätte komma in
och
Maria Larssons eviga ögonblick.

Bägge dessa filmer förtjänar en stor publik och står sig bra internationellt. Det finns faktiskt bra Svensk film.
Av de filmer jag sett av 2008 års skörd så måste jag utfärda en varning för Colin Nutleys Angel som är en riktig dyngfilm.

Jag lovade i mitt förra inlägga att jag skulle återkomma med lite listor så här är en.

2008 års bästa skivor.

The Haunted - Versus
The Haunted levererar som alltid. Jag förstår inte varför en del folk är besviken på denna skiva. The Haunted är och förblir kungarna på den Svenska thrashtronen.

Evocation - Dead calm chaos
Denna skiva slog ner som en bomb. Evocation släppte i början av 90 talet en grym demo vid namn "the ancient gate" och försvann sen spårlöst. 2007 så dyker dom sen opp igen med den i mitt tycke mediokra plattan "tales from the tomb" så mina förväntningar på denna var inte så stora. Dead calm chaos är en jävligt bra deathmetalplatta.

Opeth - Watershed
Opeth kan förmodligen inte göra nåt dåligt, Mikael Åkerfeldt är en briljant frontman och låtskrivare.

Misery Index - Traitors
Denna skiva var min första bekantskap med Misery Index. Rå på gränsen till grindcoresnabb politisk death metal, mangel med hjärna. Om man gillar denna så skall man givetvis även kolla opp "discordia" deras förra skiva.

Satyricon - The age of nero
Kylig, mörk, minimalistisk black metal. Satyricon är kungarna och äter Dimmu borgir och Cradle of filth till frukost.

Testament - The formation of damnation
Världen är inte rättvis. Om det fanns rättvisa så borde Testament vara världens största metalband och inte Metallica.

Enslaved - Vertabrae
Enslaved blir bara bättre och bättre med åren, som ett fint vin så mognar dom. Av de gamla blackmetal rötterna blir de bara mindre och mindre kvar men essensen finns där i den progressiva, symfoniska blackmetalröran.

Guillotine - Blood money
En jävligt bra thrashskiva helt enkelt. Dessutom så är Guillotine lika bra live, så om du får chansen att kolla in dom...gör det.

Tiamat - Amanethes
Bästa Tiamatplattan sen Wildhoney tycker jag. Förhandssnacket handlade mycket om att Tiamat hadde gått tillbaks till rötterna igen och det stämmer väll i viss mån. Det är en mörk skiva, och jag hoppas att Tiamat är tillbaks igen efter ett par mindre bra skivor.

Coldworker - Rotting paradise
Bra svensk mangel finns det gott om. Men jag måste säga att Coldworker är ett snäpp högre än de flesta andra band.

Den här bloggen kommer att handla om två av mina största intressen, musik och film.
Musiken ifråga kommer att vara av det tyngre slaget för jag är nämligen en inbiten hårdrockare.
Jag är nog rätt så konservativ i mina åsikter både när det gäller musik och film.

Jag ska återkomma i mitt nästa inlägg med en lista över 2008 års bästa skivor och filmer.